Nya ordlekar

Nya ordlekar är texter av Andreas Ekström, journalist på Sydsvenskan, nyss hemkommen efter ett års prao på DN. Om man är osäker på vad som är sant och vad som är falskt eller bara vill såga eller kommentera så går det bra att höra av sig till ordlekar@spray.se.

12 februari 2005

Den logaritmiska glömskan

Jag måste försöka lite till med lyckan. Vad den är. Hur den känns, hur man identifierar den. Det är det som måste ske först: man måste lära sig att känna igen den och se hur den ser ut.

Hur ska jag få detta att inte låta som en Deepak Chopra-självhjälpsbok?

Här har vi i alla fall en konkret tanke om en tidigare fråga om varför konsten skiter i lyckan:

Lyckan föder avund. Lyckan föder ENORMT med avund. Vem fan vill läsa om någon som har det bra i en tegelsten på 700 sidor av en GLAD rysk författare?

Vet ej.

Men däremot vet jag att Gunilla Manns vidriga konst säljer i massupplagor. Den skildrar en sorts absurt überglad bullerbyvärld. Hon säger själv att hon målar tio timmar om dagen, och i Eva Kvantas otroliga intervju i Sydsvenskan för några år sedan dolde varken Gunilla Mann eller Eva Kvanta att Gunilla Mann är en smula galen. Flyktförsök! Här vill folk köpa och se på myset.

Jag kommer ingen vidare vart med detta, sa jag det, eller var det du som sa det?

En lycka handlar om att skriva. Jag har uppnått intensiva stunder av glädje genom skrivandet, och dessa stunder har varit som bäst under 2004 och 2005. Då ska man veta att jag har skrivit regelbundet och i någon mån medvetet sedan 1990, när jag var femton. Halva livet. Krävdes det tio-tolv års träning för att nå den här sinnesstämningen? Jag vet inte. Men det handlar om ett flöde som jag försökte beskriva i Ordlekar. En av de svåraste texterna där. Det var en drömavskrift, och jag borde göra det oftare. Jag skapar bilder och händelser när jag sover.

När jag vaknar försvinner de, fragmenteras så oerhört fort, som en storm jämfört med en dagshändelse.

En logaritmisk glömska.

Bloggtoppen.se