Nya ordlekar

Nya ordlekar är texter av Andreas Ekström, journalist på Sydsvenskan, nyss hemkommen efter ett års prao på DN. Om man är osäker på vad som är sant och vad som är falskt eller bara vill såga eller kommentera så går det bra att höra av sig till ordlekar@spray.se.

09 april 2005

Som en rockstjärna

I helgen är jag på konferens i Helsingborg. Det är årskongress för Föreningen grävande journalister. Priset Guldspaden delas ut till den manchesterkavaj som har gjort det mest berömvärda undersökande reportaget under 2004.

Det är en väldigt rolig helg. Jag har lätt för att bli imponerad av kollegers insatser, och kände mig i går efter Kalla Fakta-gängets genomgång av sitt avslöjande om hur regeringen lämnade ut två terrormisstänkta egyptier till amerikanska agenter i det närmaste chockad över hur de inte kunde få Stora journalistpriset. (Ingen som helst skugga därmed över vinnaren, Katarina Karlsson på Norrbottenskuriren, som gjorde ett lysande jobb hon också.)

Men, that aside – nu ska vi prata om en verklig superstjärna.

Någon gång ibland skriver jag en artikel om en person som jag tycker är så skicklig eller trevlig eller intressant att jag direkt efteråt fattar ett principbeslut om att inte skriva om den aktuella personen igen. Gänget bakom HippHipp på tv är ett sådant exempel; de är helt enkelt så trevliga att om jag nu kom på dem med att bränna små husdjur levande så skulle jag i alla fall skriva något glatt om vilka fina killar de är.

Jag undrar om krögaren Niklas Ekstedt är på väg in på denna mycket korta lista han också.

I torsdags hade han premiär för sitt nya matlagningsprogram i SVT, och inför det skrev jag detta i DN. När jag i går kväll efter seminariet gick den korta biten upp till krogen för att se om det fanns en plats för en hungrig i bistrodelen tog han emot mig med jubel i dörren, och ville absolut bjuda på mat.

En plats fick han förstås gärna ordna, men lika självklart kan jag inte låta honom bjuda mig på så mycket som en knäckemacka. Jag betalade allt mina tvåhundra pix för en sinnessjukt elegant sej, serverad med förlorat ägg. Och brödet som kommer till, självklart bakat på Manitoba Cream, serveras nu i papperspåse. Är det bistro så är det.

Killen är ett snille.

Är han trevlig då? Ja. Visst är han det. Men han är också ett proffs, och det betyder att han minglar med någon sorts ska vi kalla det kompetens. Att han vet vilka gäster som sannolikt kommer tillbaka, att han är noga med att vara intresserad och ställa bra frågor, utan att helt säkert vara lika intresserad av svaret. Jag tror dessutom att han är stenhård i affärer, och en mycket krävande chef.

Anyway. Jag tycker oerhört mycket om mat på alla sätt från Guide Michelin till Sibylla. Och jag tycker att den bästa, roligaste och smartaste mat jag har ätit, i viss konkurrens med en sanslös meny hos Charlie Trotter i Chicago, har serverats mig i Helsingborg.

Bloggtoppen.se